Temat för min predikan idag är ”Att leva ett liv fyllt med glädje”. Å det tycker jag passar extra bra en dag som denna! När vi äntligen kan komma tillsammans och fira gudstjänst igen. Jag kollade tillbaka i almanackan härom dagen. Förutom några veckor med skiftande restriktioner under hösten så har vi tvingats vänja oss vid streamade gudstjänster i nästan 15 månaders tid. Det har varit en tid som inte påminner om något annat vi varit med om. En tid när vi ofrivilligt har levt med en nödvändig distans till varandra. Men som människor är vi skapade med en längtan efter frihet, en frihet som har blivit kraftigt begränsad under det senaste dryga året. En person som upplevde ständiga begränsningar av sin frihet var aposteln Paulus. Han satt i fängelse i Cesarea under två år och sen placerades han lite senare i husarrest i två år. Å efter ytterligare fyra år hamnade han till sist i fängelse i Rom i väntan på en rättegång. Men vad gjorde det egentligen med hans liv och hans tro? Å vilket var hans budskap till sina syskon i tron som också levde i osäkra tider? Det tänkte jag att vi skulle ta reda på idag. Å vi ska göra det med hjälp av några verser i Filipperbrevet. Vi ska läsa tre olika textsammanhang och till att börja med tänkte jag att vi skulle börja i det fjärde kapitlet och läsa vers 1-9. Så om du äger en Bibel får du gärna leta fram den och hänga med när jag läser Filipperbrevet 4:1-9