Det berättas att konstnären Michelangelo en gång – riktigt upprörd – vände sig till sina medkonstnärer och frågade: ”Hur kommer det sig att ni fortsätter fylla galleri efter galleri med ändlösa motiv som föreställer Kristus som svag, Kristus på korset och hängandes död på korset? Varför fokuserar ni på den händelsen som om den var det sista som inträffade, som om ridån gick ner med katastrof och nederlag som följd? Den hemska scenen varade några timmar. Men i den eviga evigheten lever Kristus. Stenen har rullats bort och han härskar och regerar och segrar!”
I min predikan idag ska vi fortsätta utforska vilken rollJesus uppståndelse spelar och hur den förändrar allt och gör skillnad, verklig skillnad i våra liv redan här och nu. Dom senaste veckorna har det handlat om hur uppståndelsen gjorde skillnad i lärjungarnas liv, om hur livet segrade över döden och hoppet över hopplösheten. För fyra veckor sedan handlade det om livets seger över döden, förra söndagen om hoppets seger över hopplösheten som vi ibland kan uppleva. Idag handlar det om hur Jesus uppståndelse fyller oss med glädje. För i och med att Jesus gav sitt liv på korset och godhetens segrade över ondskan, så har vi all anledning att glädja oss.
Vi ska börja med att läsa en text från Romarbrevet 5 och det är en text som vi läste redan förra söndagen. I dom två föregående kapitlena har Paulus försökt förklara vad det innebär att leva rättfärdiga. Det vill säga att leva rätt och heligt inför Gud. Å bland annat har han slagit fast att vi alla är syndare men genom tron på Jesus Kristus så blir vi rättfärdiga i Guds ögon (kap 3). Och att det bara är tron på Jesus Kristus som gör oss rättfärdiga (kap 4). I Romabrevet 5 som vi ska läsa nu, så visar Paulus på dom praktiska konsekvenserna.