Idag ska jag runda av vårens tema som har handlat om den inre växt och mognad som skedde i aposteln Petrus liv och som Gud längtar efter att vi ska ge utrymme till i våra liv. De här senaste veckorna har inte varit en historielektion när vi har läst om Petrus. Tanken har varit att du och jag skulle få med oss något in i vårt eget lärjungaskap.
Jag gjorde en summering av temat redan förra söndagen så jag ska inte göra det nu – om du missade den så kan du se och lyssna på den på tullbrokyrkan.se eller där du hittar poddar. Men min bön och förhoppning är att vi alla var och en skulle fånga upp något från de här olika nedslagen i Petrus liv.
Idag när det är dags att runda av så är det som att cirkeln sluts. För vi kommer sluta ungefär där vi började för 17 veckor sedan. Då handlade det om att Petrus bekände Jesus som sin Herre och Frälsare. Det jag tänkte att vi skulle avsluta med idag är det som föregick själva bekännelsen och som kom att spela en avgörande roll både för Petrus och rentav för hela den kristna kyrkan. Dagens ledord och ämnet för min predikan är omvändelse. Det kommer handla om att leva ett liv i omvändelse.